Sel.

---

Jadens perspektiv.

Jag stog kvar i flera minuter efter att hon lämnat rummet och bara stirrade ut i luften. Var det bara jag som känt av tystnaden? Var det bara jag som känt spänningen i luften? Jag svepte med blicken över rummet. I hörnet under det enda fönstret stog det en soffa, och vid väggen mitt emot ett skrivbord. På en galje hängde ombyteskläder till nästa avsnitt eller scen hon skulle spela in. Rummet var ganska tomt och opersonligt, men jag kunde fortfarande känna hennes närvaro.  Jag gick bort mot skrivbordet och plockade upp mobilen som låg där.  Efter en stunds tvekan tryckte jag på knappen och bakrunden började lysa. Det var en bild på henne, Selena, när hon står jämte en tjej i hennes egen ålder. Hon såg glad ut, solbränd. När jag tänkte efter hade det nästan sett ut som att hon gråtit förrut. Plötsligt öppnades dörren och jag hoppade till. Det var min far, Will.

- Jaden! Var har du varit? Jag har letat över allt efter dig! Jaja, vi har ingen tid för att stå här och prata, regissören väntar på att du ska provspela nu! Skynda!

Han tog tag i min arm och nästan sprang i korridoren mot dörren där det stod "INSPELNING" med stora bokstäver.

Eftersom att min pappa själv var skådespelare, hade han många kontakter i branchen. En av dem var regissören Chris, som han sagt var väldigt duktig på sitt jobb, om inte väldigt glad och trevligt.

- Hej Chris, det här är min son Jaden! Ursäkta att vi är lite sena, Jaden sprang bort sig.. sa min pappa och gav mig ett strängt öga.

- Ingen fara, svarade Chris och sträckte fram handen mot mig. Trevligt att träffas!

- Detsamma, sa jag och log. Jag gillade honom redan.

- Jaha Jaden, här borta har du Selena Gomez, hon är i din ålder och det är henne du ska provspela mot. Hon är väldigt duktig så det kommer att gå bra, berättade Chris, mer hörde jag inte, för det ända min hjärna kunde koncentrera sig på var Selena komma gående mot mig. Hennes hår flög bakåt och ljuset gjorde så att hela hon glänste.

Jag stannade i samma sekund som jag såg honom. Han stod bara några meter framför mig och kollade på mig som om han var hypnoticerad. Jämte stod Chris och försökte få honom att delta en konversation.

- Då kan vi börja! Det är en kort konversation, jag tror ni kommer gilla den! berättade Chris entuastiskt. En assistent delade ut våra manus och sa åt oss att ställa oss bakom kameran.

- Action! ropade Chris med sådan inlevelse som bara han kan ha.  Jag log och kollade ner i manuset, Det var jag som sa första repliken.

- Jag kommer alltid vara här för dig, sa jag och hoppades så jag kunde dö att konversationen inte skulle handla om kärlek. Stämningen mellan oss var pinsam nog ändå.

- Jag vet, svarade Jaden och rynkade pannan. Han var en bra skådepelare.

- Vad är fel?

- Jag gillar henne så mycket..

- Prata med henne?

-Jag vet inte... Hon kommer inte gilla mig, forstatte Jaden och såg mig djupt i ögonen. Jag stelnade till, det kändes som om han pratade med mig och inte med karaktären jag spelade.

- Säg inte så, du är otrolig! Du borde bara berätta för henne hur mycker du gillar henne, svarade jag. Det kändes igen som att vi pratade med varandra, och jag hade ingen aning om jag gillade det eller inte.

- Men det gör jag varje dag, sa Jaden. Jag anade ett leénde i hans mungipa.

- Vad menar du? Jag log också nu.

- Jag är alltid med henne, jag älskar henne.

- Åh, jag har samma problem, sa jag och försökte se uppgiven ut, men helst av allt ville jag bara le. Men han kommer aldrig känna samma sak som jag känner för honom.

- Vänta, vem gillar du?

- Bara någon kille...

- Åh.... Hon kommer inte gilla mig heller, Jaden log mot mig. Om vi skulle fortsätta att le såhär mot varandra så kommer Jaden not inte med i serien, det var inte särkillt bra skådespeleri. Men jag kunde ändå inte sluta le. det var som att var han en gjorde, så var jag tvungen att le.

- Hon gillar dig... Sa jag, konstigt nog kände jag att jag började rodna.

- Hur vet du? Jaden såg att mina kinder blossades röda och gav mig en blick jag inte riktigt förstod.

- Vem skulle inte gilla dig?

- Du.

- Du har fel, jag äskar dig.

- Jag älskar dig med.

Vi kollade båda ner i manuset, konversationen var slut, men det stod ett ord på sista raden.

Kyss.